Jag har nu suttit ett tag och kollat igenom mina inlägg här i bloggen. Tyvärr ser jag att mycket av det som jag skrev på de första inläggen inte alls stämmer överrens med tankarna för tidningen idag. Detta beror självfallet på att jag och Amanda skulle ha jobbat tillsammans och gjort en tjejtidning men ett helt annat fokus. Eftersom samarbetet inte fungerade så fick jag ändra om hela tanken bakom projektet och jag bestämde mig för att ändra riktning och skriva en hälsotidning. Av den anledningen stämmer inte projektplanen heller till 100%. Jag har lust att skriva om hela projektplanen men det är nog för lite tid till det nu. Usch så jobbigt när de blir problem.

Idag var jag och besökte Högalidsskolan på söder för att prata om stress med eleverna Sandra, Johanna, Sofie och Jessica. Johanna är min kusin och jag frågade henne om hon och några av hennes kompisar ville ställa upp på en intervju och prata om stress och skolan, och de ville de gärna.

Vi satte oss på skolgården och pratade. De hade väldigt bra åsikter och argument om vad de tror att stressen beror på. Planering och betyg var den största anledningen sa de. Intervjun spelades in.

Jag tycker att det är viktigt att uppmärksamma att stressen bland unga börjar i en sådan tidig ålder. För vet man vart den startar så vet man även var man ska börja behandla och motverka innan det går för långt.

När intervjun sedan skulle avslutas mötte jag på en förälder till en av eleverna på skolan och passade då på att ta en pratstund även med henne. Hon hette Maarit och var väldigt positiv över att jag uppmärksammar dessa problem och ville gärna medverka i tidningen. Jag pratade med henne om stress på samma sätt som jag gjorde med eleverna för att se hur de skiljde sig åt. Hon tror till skillnad från ungdomarna inte att det är skolan i sig som ligger bakom stressen utan att det beror på prestationsångest och dålig självkänsla hos många elever. Även denna intervju spelades in så att jag inte ska glömma något.

Jag är väldigt glad över att jag stötte på dessa människor idag. Intervjuerna ska sammanställas och komplettera undersökningen om stress som jag tidigare gjorde.

Jag satt precis och funderade på hur jag ska göra med avsnittet om naturläkemedel. Till en början tänkte jag att jag skulle testa olika naturläkemedel under en period för att sedan recensera produkterna. Men nu har jag kommit på att jag inte kan göra så eftersom olika människor behöver olika tillskott. Så nu ska jag istället berätta om vad det finns för olika naturläkemedel och vad de ska hjälpa mot. Det kommer bara att bli ett kort avsnitt eftersom jag huvudsakligen vill fokusera på hur man kan skapa inre välmående och sedan använda andra tillskott som hjälp på traven.

Oj, jag såg precis att detta inlägg inte har publicerats i bloggen så jag lägger till den nu.

Idag har jag äntligen haft en intervju med Claus Öhrman. Det var väldigt svårt att få tag på honom då han är väldigt upptagen att träna danspar inför SM i juni och att han bor i Norge gör det ännu svårare. För att lösa detta problem så lyckades jag boka in intervjun med honom i samband med att jag och min partner hade en privatlektion med honom.

Intervjun handlade självfallet om dans. Vi pratade om vad dans är, varför man ska dansa och vart man kan vända sig om man vill testa på att dansa. Denna intervju kommer, tillsammans med intervjun med Elinda Nyman och mina egna kunskaper, att utgöra dansreportaget. Jag hoppas att dansreportaget kommer att bli väldigt inspirerande och annorlunda med tanke på att många människor inte vet så mycket om 10-dans och med det faktum att just 10-dans inte har klassats som en sport fram till nyligen.

Läsarna ska inspireras till en värld av dans, färger, musik och träning.

Nu är rapporten inlämnad och jag känner mig nöjd. Allt är under kontroll och nu är det inte långt kvar tills hela projektet är klart! Känns lite overkligt. När det gäller rapporten ska jag arbeta på detta:

• Framsida – Fixa en snygg layout
• Redigera språket på alla delar
• Skriva klart hela källkritiken
• Utveckla punkten för sammanfattning/diskussion

När det gäller tidningen kvarstår detta att arbeta med:

• Layout för hela tidningen
• Redigera texterna till perfektion
• Lägga in fler bilder
• Skriva ut den i tidningsform (måste kolla upp med priser)

Jag håller nu på med att skriva första utkastet på projektrapporten som ska vara inlämnad den 13 mars. Problemet är att det inte riktigt finns några riktlinjer för hur man ska skriva rapporten om man i sitt projekt gör något praktiskt som till exempel en bok eller tidning. Efter att ha pratat med min handledare Annette om vad jag behöver ha med i min rapport så känns allt mer logiskt.

Såhär kommer min rapport att vara strukturerad:

• Framsida
• Inledning – ”tänk dig att personen som läser inte har några förkunskaper om tidningen alls”
• Syfte – Vad är en hälsotidning?
• (Bakgrund)
• Metod – t ex hur jag gick till väga för att skriva tidningen och få tag på kontakter samt problemlösning
• Källkritik
• Sammanfattning/diskussion
• Källförteckning

Nu såg jag precis att 100 killar och 100 tjejer har svarat på undersökningen! Väldigt roligt att se att de tog sig tiden att besvara frågorna till tidningen.

Hur ofta känner du dig stressad?
- Någon enstaka dag i veckan / aldrig
- Minst tre dagar i veckan
- I stort sett varje dag
På denna fråga visade det sig att 60 % av de tillfrågade känner sig stressade minst tre dagar i veckan, 25 % känner sig stressade i stort sett varje dag och 15% känner sig stressade någon enstaka dag i veckan.

Vad är det som du känner dig stressad över?

På denna fråga fick de tillfrågade svara precis så som de kände utan några specifika svarsalternativ. Jag ansåg att det var den bästa lösningen för att få fram så mycket som möjligt som vad det är som utlöser just stress. Kanske är det inte bara en sak utan många olika saker. Resultat av denna fråga var att en klar majoritet visade att ungdomar känner sig stressade på grund av skola och oro för framiden, många kände sig även stressade på grund av familjesituationer och vänner och några svarade att det är deras individuella prestationsångest som triggar stressen.

Idag kollade jag igenom alla olika moment till tidningen. Jag tyckte då att det fattades en kortare undersökning om just hälsa så nu ska jag göra det. Frågorna kommer att fokusera på hur ofta ungdomar i Stockholm känner sig stressade och vad det är som utlöser stresser så som skola, framtiden och familjesituationer.
      Jag kommer att fråga lika många tjejer som skillnader för att på så vis undvika skillnader på grund av genusperspektiv. I dagsläget hoppas jag på att 200 personer, i åldrarna 15-20, kommer att svara för att göra undersökningen så omfattande som möjligt. Personerna som kommer att delta i undersökningen kommer att väljas ut slumpmässigt.
      Jag kommer troligtvis använda mig av hemsidan Facebook eftersom det är väldigt enkelt och det går fort att få ut undersökningen till många ungdomar i Stockholmsområdet. Jag räknar med att få ut undersökningen redan ikväll.

Under denna vecka har jag arbetat på utkastet som jag lämnade in idag. Jag är långt ifrån klar med alla texter men jag har ändå kommit en bra bit på väg. Jag hoppas att utkastet ska ge en inblick i hur jag hade tänkt att upplägget kommer att se ut. Det jag har kvar att göra nu är att skriva klart alla texter, alternativt skriva lite nya avsnitt, fixa med layouten och bilderna och framför allt redigera, redigera och åter redigera! Jag ska även skriva en rapport som jag ska börja med redan nu. Men jag har lite frågor om upplägget så därför ska jag boka in ett möte med min handledare.

Min syster ska vara omslagsflickan till tidningen då jag anser att hon har ett vackert och hälsosamt yttre. Jag ska fota henne nu de närmaste dagarna.

Idag hade jag ett möte med dansaren Elinda. Vi började med att fota lite när hon dansade med sin partner för att skaffa lite bilder till tidningen. Det var riktigt kul att för första gången fota andra som dansar istället för att själv bli fotad när jag dansar. Man ser på dans från ett helt annat perspektiv när man står bakom kameran. Väldigt spännande.

Elinda och jag hade ett väldigt öppet samtal när vi pratade om hennes karriär. Jag tror nog att det beror på att vi känner varandra sedan tidigare och därför blev inte samtalet så konstlat och stelt. Hon berättade om hela hennes karriär inom dansen och jag kom in med följdfrågor ibland. Det var ett väldigt känslostarkt samtal då jag fick höra om hur hennes dröm krossades då hon fick en skada ena benet som innebar rehabilitering under 6 månader och hur hon gick vidare med nya drömmar inom dansen som designer av tävlingdräkter och som privattränare.

Jag tror att det är väldigt viktigt att få människor att förstå att man måste vara öppen för att ta nya vägar i livet. Ofta går det faktiskt inte precis som vi hade tänkt. Jag tror att dansreportaget kommer att väcka många olika känslor hos läsarna, men framför allt att de ska känna hopp. Vi vet aldrig vad livet har i beredskap för oss och därför måste vi vara öppna för dem.